Linda Linder: “Varje pedagog som läser och gör någon liten skillnad i sin egen verksamhet är en vinst för barnen i slutändan”

Bloggtoppen den här månaden listar Sveriges mest populära bloggar inom området pedagogik. Vi sökte upp Linda Linder, tjejen bakom den framgångsrika pedagogikbloggen Pedagogiska Kullerbyttan och ställde lite frågor till henne.

Hej Linda, din blogg tillhör en av de mest inflytelserika fristående bloggarna inom områdena utbildning/pedagogik i Sverige, vad är ingredienserna bakom framgången?
Linda: Att jag som skriver är förskollärare som alla andra. När jag startade bloggen hade jag börjat mitt första jobb och skrev om vad jag tänkte om vårt yrke, om förskolan och det som hände där. Jag tror det är viktigt att de som läser kan relatera och att jag är ganska personlig i mina texter. Jag vågar säga vad jag tänker och hymlar inte. Provocerar ibland men bara för att få folk att börja tänka. Man behöver inte tycka som jag gör i allt för att läsa min blogg, det handlar om att starta upp en dialog. Många har tackat mig och säger att jag skriver det de vill säga till/beskriva för sina kollegor om verksamheten och det blir enklare att gå igenom mina texter för att få till en dialog än att säga det som sin egen idé.

Vad motiverade dig att starta bloggen och hur länge har du bloggat?
Linda: Jag startade bloggen för att själv ha en plats att tänka över mitt yrke, det jag gjorde och hur jag gjorde det. Ett sätt att kunna följa min egen process som lärare. Jag har alltid tyckt om att skriva så det blev ett självklart val. Jag har bloggat sen 2009, och jag bloggade i några år  innan jag började tänka på att folk faktiskt läste det jag skrev. När jag fick frågan om att vara officiell bloggare för SETT-mässan i Stockholm 2013 drog bloggen igång ordentligt. Fram tills dess red jag nog mycket på att jag var ganska ensam om att skriva om förskolan. Idag skriver jag för att göra förskolans röst hörd och för att problematisera de förenklingar som görs inom utbildning.

Har du något mål med bloggen?
Linda: Jag hoppas att det jag skriver kan få lov att förändra svensk förskola. Det låter kanske pretentiöst men varje pedagog som läser och gör någon liten skillnad i sin egen verksamhet är en vinst för barnen i slutändan. Om jag kan få fler att tänka på och om sin verksamhet så hoppas jag det ger barnen fler lyssnande och tänkande vuxna och större möjligheter till en inspirerande och meningsfull förskola. Att skapa dialog är också ett syfte, att få pedagoger att diskutera om förskolan. Jag hoppas också på att synliggöra det arbete som görs i förskolan ute i samhället och få människor att förstå att de små barnen räknas, att deras röster också är viktiga.

Vilka andra bloggar inom området utbildning/pedagogik  läser du och finns det en känsla av gemenskap?
Linda: När det gäller förskolebloggar så läser jag Mötesplats för lärande, Lärande Framtid, Det digitala barnet, Barnkulturen och Ann Kronberg Larsson. När det gäller skolan så läser jag Körlings Ord, Kilskrift, Killfröken och Micke Gunnarsson. Det finns helt klart en känsla av gemenskap. Vi som förskolebloggar brukar lyfta ämnen och göra tankekedjor via bloggarna på varandras inlägg. Det ger fördjupning i ämnena för de som läser och en bra dialog oss emellan. Vi brukar också samlas på olika utbildningsmässor/föreläsningar osv och prata pedagogik. Det är mycket givande.

Använder du dig av sociala medier för att lyfta bloggen, och i så fall vilka?
Linda: Ja det gör jag. Jag har en Facebook-sida till Pedagogiska Kullerbyttan och där länkar jag de blogginläggen jag skriver. Dessa delar jag i olika Facebook-grupper för att få inläggen spridda. Sen lägger jag gärna ut länkar på twitter också där jag är aktiv på #fskchatt och #delaRE. Förskolefolket har tagit rejäla kliv ut i sociala medier. Jag är med och administrerar två grupper på Facebook som heter Reggio Emilia inspirerade förskolor och skolor i väst och Förskolan.se som båda har över 10.000 medlemmar. Det är roligt att förskolan tar plats!

Slutligen, hur vill du bli pitchad till av PR-folk? Vilka misstag kan PR-folk begå när de kontaktar dig?
Linda: Om de kallar förskolan för dagis, mig för fröken eller vill ha hjälp att kränga färdigpaketerade ”pedagogiska”leksaker sååker det i skräpposten, men om de är intresserade av att göra något på riktigt för förskola så är jag helt klart på. Mail är att föredra då man kan fundera påoch läsa om erbjudanden i lugn och ro.