Dramaten skapar content av subkulturer

Genom samarbeten med Hyper Island och Sveriges Radio hittar Dramaten ut till nya anhängare med nytt content via ny vägar.

Helena Seth, innehållsansvarig för Dramaten, har två syften: att föra in Dramaten i samhällsdebatten och att föra in nya generationer i Dramaten. Hon är för det mesta och har testat att sätta upp tankesmedja på Twitter, skapat ett flöde från scen till Youtube och ordnat konserter och samhällsdebatter från en institution som körde igång år 1788.

Helena Seth är ständigt på jakt efter gångbara format. Hon tänker redan från början på vilka tänkbara samarbetspartners och målgrupper som hjälper till att bära ut innehållet och vilka plattformar det ska ske på.

– Våra Nobelläsningar livestreamar vi till exempel alltid med Svenska Institutet och Nobelstiftelsen. Då vet vi att de läggs upp på plattformar, som i år när Svetlana Aleksijevijt var här, både i Belarus och i Ryssland. Jag tänker också på vem som ska moderera debatter och hur nätverken kring människorna som ska vara med ser ut.

I flera projekt jobbar Dramaten med externa medieaktörer för att med begränsad budget nå ut i nya kanaler. Ett exempel är ett samarbete med Metro och SR på temat nationalism.

Tre dramatiker skrev en varsin 20 minuters föreställning utformad som rapporter om nationalism. Föreställningarna livestreamades. Efteråt följde en debatt som sändes av SR. Dramaten tog fram 14 kortfilmer med där skådespelare berättade vad nationalism betydde för dem.

Kortfilmerna lades upp på Metros webbplats. Metro kompletterade med 14 helsidors reportage.

– Vi samordnade oss kring en samhällsfråga och då blir det mycket starkare om Dramaten, SR och Metro går ut samtidigt.

Nu har Helena Seth kopplat in kommunikationsskolan Hyper Island som ska utveckla ett virtuellt rum för Dramaten.

– Vi vill se hur vi kan skapa ett virtuellt rum som lever parallellt med en fysisk plats. Vi vill inte vara en megafon som skriker ut färdigt material, vi vill vara interaktiva och ha närkontakt med publiken. I ett digitalt rum finns den möjligheten. Det innebär att vi arbetar parallellt med ett innehåll för det fysiska rummet, och hur publikmötet ska se ut, samtidigt som vi bygger en plattform för det digitala rummet, och utforskar hur man faktiskt kan skapa en atmosfär och ett publikmöte även här. Sedan fungerar det på samma sätt , publiken kommer att dela med sig av information till sina vänner och bjuda in dem till respektive rum. Det är ju en av de stora möjligheterna i det nya medielandskapet, man kan arbeta med innehåll som media och inte som två olika saker.

För Dramatens klena budget, passar det nya medielandskapet ganska bra.

– Även om vi hade kunnat, hade det varit mindre intressant att köpa medieutrymme i dag. Det intressanta i dag är att skapa innehåll som blir medier i sig. Jag vill att vårt innehåll ska vara så intressant att det delar sig självt. Som vårt format Spoken word (poesi som scenkonst, framförd av unga estradpoeter) där vi skapat Youtube-filmer av våra format, som fungerat otroligt bra att dela.

Hur ser du på storytelling 2016?
– För mig är det dokumentära röster, som ju är en subjektiv upplevelse. Sedan kan sättet att berätta se olika ut. Jag var nyss i Danmark. En ung kille berättade om hur det är att växa upp i ett rasistiskt samhälle som Danmark. Han hade även en DJ och musikproducent på scen. Så berättande blev en hybrid mellan musikkonsert och standup. Det var ett innehåll som väldigt tydligt gick hem hos en ung publik, som själva stod mitt i problematiken, ett innehåll som samtidigt var väldigt basic och det kan var mer intressant än stora produktioner.

Hur hittar du gångbart innehåll?
– Det gäller framförallt att lyssna av sin samtid. Jag läser mycket tidningar, lyssnar på ny musik och vad de tar upp i hip hop eller spoken word. Vad är det för ämnen som gäller och vad är det som är intressant att ta upp just nu?

Vilka är duktiga i dag på att skapa gångbart innehåll?
– Några som jobbar strategiskt offensivt är Red line studio som jobbar med Linda Pira. De är jätteduktiga på att fånga upp röster och artister och skapa format av det. Jag kan också tycka att det sker intressanta saker inom arkitektur där byrån Okidoki börjat göra allt sitt material tillgängligt i en bransch där alla byråer sitter och håller på sitt. Det innebär att de definierar om sin verksamhet som en tankesmedja. Det är inspirerande att se hur någon kan bli framgångsrik och strukturera om en bransch genom att göra tvärtom.

Du berättar om mindre nischaktörer. Vilka är tidens stora storytellers?
– Vi har ett samhälle som blir mycket mer fragmentiserat. Jag tror man kan tala allt mindre om de stora aktörerna. Jag tror på att jobba strategiskt nischat och inte tro at man ska nå ut till alla. Även publiken blir ju mer nischad. Man säger att teatern har gått från högkultur till subkultur.

Kan man inte säga att aktörer som Facebook, Google/Youtube och Netflix är stora innehållsaktörer som ni får kämpa mot?
– Det bildas subgrupper även hos dem. Vi har ingen lojal publik. Vi har människor som är intresserade av olika frågor. Men man ska inte se det som ett hot eller sönderfall utan som en möjlighet att komma bort från ett hierarkiskt uppbyggt kulturlandskap där några får yttra vad de andra ska ta del av.

Text och bild: Rolf van den Brink, ansvarig utgivare och chefredaktör, Beaconomist. Originalet publicerat i Beaconomist 10:2016.

Den här artikeln är framtagen i samarbete med affärstidningen Beaconomist, som riktar sig till moderna digitala publicister. Beaconomist är en prenumererad betaltjänst, men varje vecka hittar du genom samarbetet med oss på Cision ett urval artiklar publicerade i Beaconomist här på bloggen. Artiklarna finns även med i vårt nyhetsbrev PR Update, som kommer ut en gång i månaden. Inte prenumerant på PR Update än? Anmäl dig här. Intresserad av att veta mer och prenumerera på Beaconomist? Hör av dig till Rolf van den Brink, ansvarig utgivare och chefredaktör på rolf@beaconomist.net eller 0708 – 20 82 94.