Efter ett år med rekordmånga nynoteringar på börsen i Stockholm är konkurrensen om synligheten stor. Hur ska man göra för att nå ut till rätt investerare? Och hur stor är omställningen till den publika miljön? Vi har träffat Adam Kostyàl, europeisk noteringschef på Nasdaq.
Förra året rådde det noteringsyra på Stockholmsbörsen, var det likadant i hela Europa?
Stockholm var den mest aktiva börsen i Europa förra året, både när det gäller antal noteringar och införskaffat kapital. Man kan till exempel jämföra med Tyskland, som hade 24 noteringar förra året gentemot närmare 170 här i Stockholm. Det är en tydlig skillnad och i grunden bygger det på att många privatpersoner i Sverige är aktiva på börsen, både genom fonder och direkt i aktier. I Sverige finns även det vi kallar ”family offices”, lite större investerare men fortfarande privatpersoner. I många länder finns inte det här lagret med privatpersoner, och intresset för börsen i hushållen är inte lika stort. En annan faktor är att svenska börsen är mer tillgänglig, inte bara för stora etablerade bolag utan även för unga tillväxtbolag.
Hur är noteringsklimatet just nu?
Det är helt klart ett annat noteringsklimat nu än förra året på grund av att marknaden är mer oförutsägbar. Hade vi enbart haft stigande inflation så hade vi nog kunnat hantera det, men nu har vi även det geopolitiska läget med det sorgliga vi ser i Ukraina samt Nato-frågan och så vidare. Dessutom finns fortsatta problem med leveranskedjor. Så jag skulle säga att världen upplever växtvärk på ett sätt som vi aldrig upplevt förut. Sammantaget skapar det ett sämre noteringsklimat för det är svårare att sätta ett förutsägbart pris, och det tar ett tag för marknaden att anpassa sig till nya prisnivåer.
Så en ny jämvikt krävs på värderingssidan och en viss dos av osäkerhet måste bort för att vi ska se fler noteringar?
Ja, men det här rör främst de större företagen som har alternativ. De kan ha private equity som ägare som kan välja att behålla innehavet, sälja till en strategisk köpare eller ta in mer kapital utanför börsen. Men det som är intressant är att vi sedan årsskiftet har noterat cirka 40 små- till medelstora företag i Stockholm. De här noteringarna kanske inte blir så uppmärksammade, men det är ändå 40 bolag som kommer till börsen i den här miljön. För rätt bolag får de mer synlighet nu än vad de skulle ha fått förra året och det finns fortfarande många investerare som inser att även om räntan går upp så är den relativt låg. Utöver det finns det också många bolag som var förberedda att ta sig till börsen som nu avvaktar, men när marknaden lugnar ner sig tar de sig till börsen. Så jag tror vi kommer fortsätta att se noteringar av små- till medelstora bolag samt även några större noteringar.
Hur säkerställer ni kvaliteten på bolagen som noteras?
Vårt mål är inte att ha så många bolag som möjligt på börsen, utan vårt mål är att ha så många bolag på börsen som möter våra krav. Vi arbetar aktivt för att säkerställa att noteringsprocessen är förutsägbar och hanterbar. Det vi granskar vid noteringar är dock inte företagets kommersiella möjligheter. Vi tittar i och för sig på några parametrar, till exempel att företaget ska ha kapital i tolv månader, men i grunden tittar vi på om bolagen är förberedda att möta kraven som kommer med börsen. Ansvaret för att granska bolagets kommersiella möjligheter är investerarnas och rådgivarnas, som ska säkerställa att de sätter rätt parametrar gentemot investerarna. Så den kommersiella parametern, den ligger hos investerare, rådgivarna och ägarna medan vårt ansvar är att säkerställa att de har alla processer för att hantera börsen.
Ser ni över era krav på bolagen som ska noteras?
Vi ser över reglerna löpande och vi har lärt oss mycket av att ha gjort så många noteringar. Utvecklingen av våra krav är inte en revolution utan snarare en evolution. Vi jobbar för att säkerställa att vi höjer ribban, men på ett förutsägbart och hanterbart sätt för bolagen. Sedan är det många som associerar oss med MAR (Market Abuse Regulation), men det är inte ett krav från oss utan ett EU-regelverk som vi hanterar för Finansinspektionen.
När det finns många noterade bolag i Stockholm, vad ställer det för krav på bolagen för att få den synlighet de förtjänar?
Det här är utmaningen tycker jag. Vi har haft en uppåtgående marknad länge, och då tycker man att investerarna kommer av sig själva. Men nu måste man investera mer för att nå investerare och ha en tydlig strategi kring hur man ska positionera sig. Under pandemin har vi inte heller kunnat träffas fysiskt, men nu finns det en vilja från investerare att ses för att förstå vad det är för bolag de investerar i. Så som bolag gäller det att ha en bra IR-strategi. Vi jobbar med ett antal verktyg, Cision erbjuder ett antal verktyg för att säkerställa att bolagen får synlighet. På en turbulent marknad är det dock mycket svårare att nå fram med sitt budskap, men man ska inte backa tillbaka. Tvärtom. Man ska kavla upp ärmarna, bygga en tydlig strategi och jobba med den. Det finns fortfarande många som vill investera och ser en möjlighet i korrigeringen som sker i marknaden. Så det gäller att positionera sig gentemot investerare på ett bra sätt.
Så bolagen behöver bedriva ett proaktivt IR-arbete?
Ja. Utöver det har vi ESG-frågorna, som är relativt nya i Europa men som i USA börjar bli etablerade. ESG är inte enbart en fråga för storbolagen längre, utan en fråga för alla bolag. Sen har kanske inte mindre bolag resurser eller personal som kan arbeta med ESG-frågor, men man måste tänka igenom hur man får fram de här parametrarna. För gör man inte det går man miste om väldigt mycket kapital som skiftar sin allokering mot ESG. Så framöver är det ännu viktigare för bolagen att få fram ESG-frågorna i sitt budskap.
Vad är din bild av hur duktiga bolagen är på att bedriva ett proaktivt IR-arbete?
Bolagen på våra nordiska marknader ligger i framkant jämfört med resten av Europa. Utmaningen är kanske för tillväxtbolag som vill söka sig till fler tillväxtinvesterare. Ska de nöja sig med att bara springa runt i Stockholm eller Göteborg? Eller ska de börja blicka utåt mot tillväxtinvesterare på andra platser? Här tror jag det finns ytterligare ett arbete att göra för mellanstora bolag med bra tillväxtresa. Att helt enkelt söka kapital som man inte fört en dialog med tidigare. Det tar dock tid, man måste bygga upp en relation och ett förtroende. Men gör man det på rätt sätt och fortsätter leverera, då kan man ta sig an andra investeringar. Men jag tror generellt att svenska och nordiska bolag är i framkant både med ESG-frågor och IR-arbetet.
Om ett bolag står i begrepp att notera sig, hur stor är omställningen?
Om man noterar sig på First North är omställningen inte enorm, givet att man är ett välskött bolag. First North har vuxit enormt och har blivit etablerat både bland institutionella investerare och rådgivare. Jag kommer ihåg 2013 när jag började arbeta med First North, då var det 60 bolag noterade där. Idag är det runt 500. Jag tycker det är intressant, för vi vill inte att bolagen ska rusa in i den publika miljön. Så det är en bra möjlighet att först gå in på First North för att sedan eventuellt växa in i huvudlistan. Vi har fått in ungefär 120 bolag på huvudlistan via First North.
Hur stor är omställningen från First North till huvudlistan?
Det är olika för varje bolag. Givetvis kan ett mindre bolag tycka att redan First North-kraven är krävande. Men till exempel är varken IFRS eller Svensk kod för bolagsstyrning (koden) krav på First North. Vi ser dock att många bolag tar sig an koden för att visa att man är ett mer välskött bolag. Därför har vi First North Premier, ett segment där IFRS och koden är ett krav. En likhet med att vara noterad på First North och huvudlistan är att man måste hantera rapporteringen på ett likvärdigt sätt enligt MAR-regelverket. Jag skulle säga att det är en omställning att vara ett noterat bolag, men att det finns en något lägre kravspecifikation för First North och noteringsprocessen är något kortare och effektivare. Man behöver dock ställa om främst hur man kommunicerar information. Man får inte kommunicera lika fritt, men man kommunicerar på andra sätt. Man måste hitta rutinerna.
Hur krävande är noteringsprocessen?
Tidigare fanns det en brist på kompetens kring hur en notering går till, idag är det annorlunda. Det finns många med erfarenhet från styrelsearbete i noterade bolag, CFO:er som gått igenom processen och investerare som varit delaktiga. Ta del av den kunskapen. Och sedan är rådgivarna väldigt insatta. Som bolag ska man ha åtminstone tolv månaders framförhållning. Börja med en GAP-analys för att kartlägga var man är idag gentemot det som krävs för att vara noterad och börja jobba med gapet steg för steg. Vad gäller processen så kan man alltid kontakta oss på Nasdaq. Vi går gärna igenom hur man ska ta sig an processen och agerar bollplank. Men tolv månader är en rimlig tid, givet att man inte behöver ställa om till IFRS för det tar längre tid. Så det beror lite på vilken nivå man vill kliva in på.