I november 2017 ställde sig drygt 2 000 kvinnor bakom kommunikationsbranschens #metoo-upprop #sistabriefen. Podden gästas av Maja Stridsberg, PR-konsult på Westander och Mimmi Sköldberg, kundstrateg på EdelmanDeportivo. Mimmi och Maja är två av initiativtagarna till det uppropet och de medverkar för att berätta om läget i branschen men även om hur man startar en gräsrotsrörelse och får till förändring i praktiken.

Mimmi och Maja vill själva inte se sig som initiativtagare till #sistabriefen utan snarare som administratörer. När de uppmanade till detta upprop var det viktigt för dem att det inte skulle bli för personfokuserat, de förklarar att det inte skulle uppstå någon personkult kring de fyra initiativtagarna – istället skulle det vara ett gemensamt upprop från hela branschen.

Ur innehållet

Poddavsnittet “Kommunikatörernas eget #metoo-upprop” handlar i stora drag om:

  • Hur en ledarlös kampanj organiseras
  • Samarbeten med andra gräsrotsrörelser under #metoo
  • Vikten av att involvera deltagarna
  • Risken för informationsläckor
  • Kommunikationskonsultens syn på fenomenet

Arbetet bakom uppropet

Dessa kampanjer sticker ut från många andra eftersom den är ledarlös och många tillsammans som ska åstadkomma något. Hur gick det då till?

Mimmi förklarar att det var fyra personer som administrerade det hela och, till viss del även var initiativtagare med någon form av inbyggt ledarskap. I en grupp om 6 000 personer hade det varit svårt att ha en totalt platt styrning med många viljor, något de såg tydligt när de skulle få 6 000 kommunikatörer att enas om namnet på den hashtag som skulle ena dem alla. Det dök upp över 50 olika förslag och valet föll på #sistabriefen eftersom de ville ha ett agerande med och förflytta ansvaret.

Vad som verkligen triggade igång uppropet var att det, under branschgalan 100-wattaren, förekom en hel del skämt om #metoo och krisen på TV4 från konferenciererna samtidigt som många av gästerna skruvade på sig och kände igen dessa “skämt” i sin egen vardag. Frågan kring varför kommunikationsbranschen inte har ett eget upprop restes och i samband med detta startades en Facebookgrupp upp. På ett dygn var det över 2 000 personer med i gruppen, ett tecken på att det fanns ett sug och behov efter att engagera sig i denna fråga.

Tog hjälp av juristernas upprop #medvilkenrätt

En stor fråga som diskuterades initialt var om uppropet skulle anonymiseras eller om de skulle gå ut med namn. De började med att ta kontakt med personerna bakom #medvilkenrätt (juristernas upprop) för att fråga hur de hade gjort och hur #sistabriefen borde gå tillväga. De landade i att det skulle råda total anonymitet, de skulle varken hänga ut enskilda byråer eller individer.

För det första handlade detta om att behålla fokus på strukturerna och inte individerna. Dessutom gav det en trygghet att våga dela med vetskap om att man inte skulle riskera att bli identifierad själv samtidigt som den juridiska tryggheten. Kort därefter startades även en övergripande grupp där olika upprop kunde utbyta erfarenheter med varandra.

Inkludering och involvering nyckeln till genomslag

Redan vid första mötet började Mimmi och Maja formulera hur själva uppropsdelen skulle utformas. De hade då börjat ta in vittnesmål och satt i funderingar i vad det var de ville säga i uppropet. De landade i att de inte får fastna i att bara informera utan måste hitta en handling med ansvarsförflyttande. Givet att de arbetar med kommunikation ville de även knyta uppropet till branschen, därav begreppet brief som följer med en tydlig uppdragsbeskrivning till den man lämnar uppgiften till.

De pratade även om vilka olika makthavare det finns i branschen och vilka det är som kan få till en förändring. Där nämndes dels arbetsplatserna men även kunderna som sitter på den ekonomiska makten, byråkonsulter, skolor och branschorganisationer som har makt att påverka. Detta mynnade ut i en crowdsourcing med ett gemensamt dokument där gruppen uppmanades fylla i vilka de ville se att uppmaningen skickades till.

De var inte förvånade av engagemanget, många kände att de äntligen hade en chans att vara med och påverka. Det är inte en självklarhet att man som individ tar upp den här typen av frågor men när man går ihop i en samlad röst blir det enklare att få till förändring, förklarar de.

Rent operativt har det varit viktigt för Mimmi, Maja och övriga initiativtagare att kontinuerligt informera och involvera deltagarna i uppropet för att de ska känna sig som medskapare av detta. Vad är det som händer nu, vad är det som arbetas på, vad kommer att hända inom kort och hur ser den ungefärliga tidsplanen ut? När folk skriver frågor var de noga att alltid finnas där och besvara dem.

Om man ska ha ansvar måste man också visa att man kan ta ansvar.

Många medlemmar innebär risk för läckor

Mimmi och Maja berättar om svårigheten med att försäkra sig om att informationen stannade internt. De skrev tydliga riktlinjer att det som delades i gruppen skulle stanna i gruppen men förstod att det skulle läcka ut i enskilda samtal. En säkerhetsåtgärd var att man, för att få bli medlem i gruppen, var tvungen att bli godkänd och verifierad.

Rent konkret kunde man skicka in via en e-postadress, man kunde dela helt anonymt via ett Google Forms där man själv kunder reglera hur man ville att ens historia användes. Detta skalades upp till dess att det läckte till ett av de olika branschmedierna.

För att skydda individerna gick de då in och sparade ned alla vittnesmål i gruppen för att därefter radera dem. Än en gång handlade det om att involvera medlemmarna – att förklara vad som hade hänt och anledningen till att inläggen hade tagits bort.

Kampanjen ur kommunikatörens perspektiv

Man kan benämna detta som någon typ av folkrörelse och de ser det absolut som möjligt att allt fler kommer att engagera sig på det här sättet i frågor som man tycker är viktiga. Det kan komma att handla om andra frågor men just detta tillvägagångssätt kommer att vara det som folk kommer att engagera sig i.

Det följer egentligen samma tillvägagångssätt som folkrörelser har gjort genom tiderna – en grupp engagerar sig, samlar in underskrifter och protesterar mot saker. Skillnaden är väl hur organisationen ser ut med digitala hjälpmedel.

Man låg i sängen på barrikaderna

Anledningen till att det har fått ett så stort medieutrymme under en så lång tid är att #metoo är så brett som begrepp och att man alltid kan referera till det. När man lyckas skapa en så tydlig begreppsdefinition är det lätt att det biter sig fast i medieutrymmet.




Avsnitt 46– “Kommunikatörernas eget #metoo-upprop”

Avsnittet är ca 46 minuter långt

Om Passion för kommunikation

I Cisions podcast Passion för kommunikation bjuder vi i varje avsnitt in en specifik gäst som är specialist inom sitt område. Det bjuds på tips, trendspaningar och intressanta samtal. I varje avsnitt är Alexander Mason, Kommersiell chef på Cision Skandinavien och Åsa Melin Mandre, PR-konsult på Greenhill Relations med i studion. Gemensamt för alla gäster, Alex och Åsa är att de alla delar en passion för kommunikation.