Mobiliseringen efter Almedalen
Utöver kampanjen med AIK var Simon även aktuell under Almedalen då han drog igång ett upprop när Almedalen var slut för att, från näringslivets håll, protestera mot nazisternas oinskränkta närvaro i Almedalen. Han menar inte att de tar ställning för att de borde ändra lagstiftningen men de ansåg att hanteringen i stort var slapphänt och att deras närvaro fick hota och tränga bort massa vanliga aktörers närvaro. Där var Simon och många med honom missnöjda med den hanteringen.
Det är ju inte näringslivet som drabbas av detta, våra champagnemingel fortgår ju ostörda och det är inte de som nazisterna riktar sina attacker mot. Samtidigt känns det fel eftersom Almedalen i grund och botten är en demokratisk arena att stora företag och komersiella aktörer ska tillåta att den egna närvaron fortgår helt opåverkad samtidigt som vi har har ett jättestort problem som hotar Almedalsveckans fundament.
Han fick med flera tunga aktörer, däribland Nasdaq, BusinessSweden, Livsmedelsföretagen, Nordic Capital, byråer med mera och gick ut med en skrivelse som nådde alla stora nyhetsmedier samt vissa internationella motsvarigheter.
Simons syn på PR-konsulters förmåga att påverka
Om man läser Resumé ser man ofta att många är ute och debatterar något trivialt, linjen som drivs står ofta i zenit till deras egna affärsidé vilket gör att det mer liknar propaganda än genuina resonemang och överlag råder ganska låg vekshöjd, menar Simon och poängterar att det inte bara gäller PR-konsulter utan även andra sorters aktörer. Samtidigt hävdar han man kan utvecklas själv som konsult genom att kontuntuerligt utsätta sig för skarpa fall och låta sig intervjuas om aktuella ämnen. Han fortsätter och understyker att det inte är alla som vill driva en fråga stenhårt.
Om jag sitter med ett problem och det är många som vill ha problemet löst kan den effektivaste vägen vara att jag går ut och löser problemet eftersom jag kan göra det bättre och jag vågar.
Trion diskuterar det faktum att det är väldigt få av de nominerade som arbetar på de stora PR-byråerna och Simon spekulerar i att det kan bottna i det faktum att många på de större byråerna dels inte har tid att gå ut och sprida sitt eget varumärke i medier men även att de stora byråerna inte gynnas av att ha konsulter som svingar i det offentliga eftersom det gör dem mer utsatta för rekrytering av andra.
Kraftfull kommunikation utgår från vågade handlingar
I Cisions blogg hävdar Simon Strand att kraftfull kommunikation utgår från genomföra en handling med hög tröskel som får andra människor att lyssna. Han tar där även upp ett extremt exempel med Mohammed Bouazizi som brände sig själv den under hösten 2010 som en protestaktion och därigenom bokstavligt talat tände gnistan för den arabiska våren. Han menar att det är det mest extrema och illustrativa exemplet på tesen att all kraftfull kommunikation utgår från en väldigt exeptionell handling.
Ju mer han har tänkt på det menar han att det nästan alltid är ett modigt genomförande som få förväntar sig eftersom inte många hade vågat göra det som ligger till grund för den stora förändringen. Utan att jämföra sig själv med Bouazizi drar han en parallell till hans kampanj med AIK och förklarar att det som gjorde att så många engagerade sig var att de blev förvånade att någon vågade klä skott för allt som skulle kunna komma från det.
En felaktig kalkyl är att kostnaden och risken med att vara modig är högre än den uteblivna vinsten och möjligheten i att inte vara modig – jag tror att det är en helt felaktig analys och att folk överdriver riskerna med att visa mot och våga ta plats. Dessutom är försteningen i att inte vara modig ännu mer kostsam än vad man tror.
Simon Strand slutar som PR-konsult
Kort efter inspelningen av avsnittet valde Simon Strand att kliva ned från byrån 500 som han är medgrundare i. Han förklarar i podden att han sedan 2008 har arbetat med PR och att hans mål alltid har varit att komma till en punkt där han känner för att avveckla sig själv. En del av den tanken har också varit att inte skynda in i nästa grej utan ta en lång semester och fundera på vad han vill göra. Det han bekräftar är att han inte ska vara PR-konsult längre, han ska inte gå upp i något nytt allt för fort utan lägga ett kvartal på att vara ledig och lägga ett andra på att bena i hypoteser kring vad han ska göra härnäst.
Jag har haft 2.5 år på byrån 500, jag tycker att vi har åstadkommit något fantastiskt, jag älskar mina kollegor och allt är bra i den bemärkelsen men oavsett det kan man hamna i en punkt i livet där man känner att det man håller på med inte längre är rätt för en själv.
PR-branschens kommande utmaningar
Simon ser sig själv som något av en domedagsprofet när det kommer till lågkonjunkturen, han tror att den visserligen kommer att föra med sig en rensning av ogräs som han uttrycker det och att företag kommer att dra ned på sina marknadsinvesteringar. Han tror att den kommer vara den starkaste faktorn för alla och att man gör sig själv en björntjänst att intala sig själv att den inte kommer att komma.
Den mest spännande branschglidningen han ser framför sig är den mellan kreativ kommunikation och management consulting. Det skulle kunna tolkas som att kommunikation blir mer centralt i ett företag men också att det, så fort det blir det, övertas av andra och blir en underdiciplin i något större och viktigare.